Halmstadgruppen bestod av konstnärerna Sven Jonson (1902-1980), Esaias Thorén (1901-1981), Waldemar Lorentzon (1899-1984), Stellan Mörner (1896-1979) samt bröderna Axel Olson (1899-1986) och Erik Olson (1901-1986).

Gruppen bildades i augusti 1929 som en reaktion på de två förhärskande konstriktningarna i Sverige – nationalromantiken och naivismen. Alla sex konstnärer hade sommar 1929 deltagit i Halmstadutställningen.

Halmstadgruppen var pionjärer i Sverige både vad gällde purism och surrealism, de hade sin bas i Halmstad och bestod, med undantag från Stellan Mörner, av en snickare, två dekoratörer, en maskinritare och en kontorist.

Halmstadgruppens medlemmar studerade under 1920-talet i Paris medan Axel Olson studerade i Berlin.

Under 1930-talet blev de snabbt mycket populära av en bredare allmänhet.

Gruppen introducerade surrealismen i Sverige med det nordiska ljuset och den halländska kuststräckan som ofta är närvarande.

1930 hade de sin första gemensamma utställning på Göteborgs Konsthall.

I Köpenhamn 1935 deltog de i utställningen Kubisme=Surrealisme och 1936 i London ställde de ut på The International Surrealist Exhibition.

1939 hade Halmstadgruppen sin stora utställning på Liljevalchs Konsthall.

Halmstadgruppen 50 år firades med en utställning på Museet i Halmstad och som konstnärsgrupp höll de ihop i 50 år ända till Stellan Mörners död 1979.

Deras verk och gedigna samling går att uppleva på Mjellby konstmuseum permanent.